Referenser

Referenser

 

Det hela började för snart 20 år sedan.

På ett träningsläger på soliga Cypern. Jag var 17 år gammal. Ja, eller 17 år ung. Det bara hände från en dag till en annan. Eller rättare sagt. Det bara hände från en sekund till en annan, en rörelse till en annan. Två diskbråck, S1-L5 och L5-L4. SRS. En ryggskada som på den tiden inte ens hade en benämning. Segmentella rörelsesmärtor. Och oj om jag har fått lära mig mycket om smärta. Å ena sidan den psykiska. Från att vara som vilken 17 åring som helst med stora drömmar och förhoppningar om framtiden.

Från att leva för träningen till att få lära mig att dag för dag gå den hårda vägen i livet. Å andra sidan den fysiska, den som har varit mest tung för mig. Att leva med svåra smärtor i många långa år formar dig, förändrar dig, sliter på dig. Men den gör dig även starkare. Bygger upp en inre styrka som du har med dig på resan genom livet.

Den styrkan har jag behövt plocka fram många gånger under årens lopp. När själen skriker inom dig. När varje muskel i din kropp bara vill ta ut sig till bristningsgränsen.

När du i själva verket knappt kan förflytta dig till nästa rum. När det känns som om du är fånge.. Inlåst.. I din egen kropp. Det är då man måste försöka att hitta den där inre styrkan, det där valet att fortsätta kämpa. Och som jag har kämpat. Vid min sida har min familj alltid stått stadiga. Mina vänner. Dom har kämpat med mig, åt mig, bredvid mig.

Alla har vi kämpat.

 

Det händer otroligt mycket fysiskt med din kropp när du lever med ständig värk i så lång tid. När du inte kan belasta din kropp. Två ryggoperationer senare och två diskproteser rikare står jag här med en erfarenhet som har format mig till den jag är idag. Jag måste fortfarande samla kraft och styrka inifrån. Oh ja. Men skillnaden nu är att jag även kan börja att bygga upp min styrka utifrån. Mina fantastiska läkare Ulf och Svante fixade det tekniska så att säga. Sen så var det liksom upp till mig igen. Det var bara att konstatera att nästan allt på min kropp var ofunktionellt och fastlåst i fel lägen. Efter min första timma med Mathias så såg min sjukgymnast genast att jag belastade min fot på ett helt annat sätt. Vi fortsatte att arbeta med att låsa upp höfter och ljumskar. Och wow. Vilken känsla jag nu har i min kropp. För första gången på 20 års tid känner jag mig fri. Jag flyger fram! Jag utför rörelser som jag inte har gjort sedan jag var 17 år! Vad det här betyder för mig kan jag inte förklara. Lika lite som jag kan förklara känslan inom mig. Att slippa vara fånge i sin egen kropp.

Ja, jag har fortfarande ont och jag har fortfarande en mekanisk rygg. Men känslan inom mig är ny. Och det känns helt fantastiskt. - Lisa Bergsten

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Jag var inte i så himla bra form längre, var runt 50, började få ont lite här och där, men tänkte att det är väl lika bra att vänja sig vid att leva med lite skavanker, för så ska det nog vara (eller som en drastiskt lagd kamrat uttryckte det; ”vid vår ålder får man vara glad om det gör lite ont, för den dag man vaknar utan någon smärta alls är man antagligen död…”)?

 

Parallellt med behandling av återkommande små ryggskott och ömmande höft började jag i alla fall promenera och styrketräna lite grand, och kände snabbt att det gjorde nytta. När ett drygt år gått väcktes en gammal dröm till liv; tänk om man hade kunnat springa en hel mil igen?

 

Träningen var rolig och hjälpte, ryggskotten kom alltmer sällan och försvann till slut helt. Höften gjorde ont, men det gick att promenera och springa ändå, jag fick någon cortisonspruta till hjälp ibland... Vardagliga sysslor blev allt enklare att klara, kroppen blev ju riktigt användbar igen!

 

Då kom du, Mathias, in i bilden och var direkt på mej om höften och sa: ”så där ska du inte behöva ha det, det kan vi fixa”. Och sedan följde en resa som varit helt otrolig! Jag har ibland kommit till dej med ond höft och ömma ben, för att bara minuter senare vara helt återställd och inte haft minsta antydan till smärta. Visst låter det som hokus pokus???

 

Du har lärt mej mycket om vikten av att ha rörlighet kvar i kroppen och att då faktiskt träna kroppen i just det. Varför ska jag inte kunna vrida mej och röra kroppen i alla plan? Och det viktigaste av allt; hela kroppen hänger ihop! Det behövs inga sprutor i höften eller att trycka tillbaka ryggskott; det var inte där problemet satt för min del, det var i orörliga fötter! Och jag behöver inte investera i specialprodukter för att kompensera det, jag ska öva upp fötterna i stället.

 

Jag var lite skeptisk till det som du med övertygelse försökte få mej att förstå; dvs att jag inte alls behöver acceptera en trögrörlig kropp med skavanker bara för att åren gått, men du höll vad du lovade!

 

Å den där milen; den gick av bara farten utan tillstymmelse till smärta! Så nu skulle det vara kul att kanske någon gång klara en halvmara :) - Yvonne Berglin

 

Kontakt info@mathiashednoff.se Telefon 0730-711 555 Design av Melinda Eriksson.